Nittontusenkronorsfrågan...

Jag har ett (än så länge enbart estetisk) störmoment på min kropp som jag gärna hade blivit av med. Åderbråck. Ärftligt (tack så jäkla mycket) - mamma har massor. Upptäckte första lilla knutan på baksida lår redan när jag va 19. Jag har gått till privatklinik några gånger och behandlat dem med injektioner där man sprutar in en sorts skum som bildar en inflammation i venen som sedan i läkningsprocessen gör att den drar ihop sig och blir platt - den dör väl antar jag. Problemet med denna sortens ingrepp är dels att man bara kan injicera de vener man ser för blotta ögat, vilket gör att man inte tar tag i venen ända från ljumsken där ju problemet börjar. Detta innebär att venen hittar nya vägar och bildar nya åderbråck, så det är en slags (skitdyr) underhållsbehandling där man får räkna med att det kommer tillbaka. Dessutom har jag nu efteråt fått höra att återfallsrisken är 75% och risken för blodpropp dessutom ganska hög - ouch! Sånt berättade dom ju inte där - för jäkligt.

Jag gick den långa vägen denna gången - jag fick höra att landstinget kanske stod för operation eftersom jag är pass ung. Så jag gick via läkare på vårdcentral o fick remiss för att kolla blodtryck/blodtillförsel/blodcirkulation som visade sig vara ok. Begärde sedan ny remiss för ultraljud av venen ända uppifrån ljumsken och denna var jag på idag.

Såklart säger läkaren att landstinget enbart betalar om man har liggsår/blodpropp eller liknande o även om jag drog till med en massa besvär (visst känner jag av dem, men mestadels är det ju estetiskt - om inte psyikiska besvär räknas...) så nä, det beviljas ingen gratis operation.

Nu ska jag ta ställning till om jag vill betala 19 000 kronor för en laseroperation av mina åderbråck. Sanningen att säga så är jag inne på att göra det, delbetalning på sisådär 3200kr/mån i 6 månader kan jag nog klara. Problemet är väl att jag ska spara inför en långresa i november också. Men oavsett peningtillgång just nu så frågar jag mig själv om det är värt dessa pengar - och svaret är utan tvekan JA!!! Återfallsrisk mindre än 5% men man kan ju inte vara säker på att dom försvinner helt... Gör jag inte operationen kommer de bli värre - framförallt om/när jag blir gravid. Och jag mår dåligt av dom redan, hur kommer jag inte må när de blir värre? Men bara tänk... tänk att vara fri från dom för alltid... det vore en dröm.

Jag skäms för mina ben, det har jag gjort i snart 10 år nu. Jag har aldrig kjol utan tights under, helst som går ned mitt på vaden eftersom de börjat sträcka sig ner dit nu. Jag äger inga shorts. Jag ska vara ärlig o säga att det beror inte enbart på åderbråcken, det beror på att benen är feta också - men det jobbar jag ju på nu allt jag orkar!! Och det kommer jag fixa, garanterat!! Därför gör det mig frustrerad att jag inte kan göra något åt ådrorna själv utan isf måste betala 19 000 kr...

Usch, egentligen tror jag att jag bestämt mig för att göra det - jag kommer aldrig kunna bortse från dem, bli bekväm med dem, strunta i dem - det är jag helt övertygad om. Men jag har ändå lite beslutsångest... Hjälp, vad hade ni gjort?