14 april 2009

Känslomässig relation till mat...

Hade kunnat skriva en hel uppsats om ämnet... men för att fatta mig kort så har jag genom hela livet använt mig av mat som tröst, som sysselsättning när jag är uttråkad eller för att mysa med/unna mig när jag mår bra - förmodligen som alla andra överviktiga. Det finns alltid en anledning till att stoppa i sig mat, och oftast blir det ju fel sorts mat - hur sugen är man på sallad när man är deppig? Just nu ligger mamma på sjukhus nyopererad i hjärnan och det enda jag vill göra är äta choklad. Och det har jag gjort också... Vit. jag fick kanske in det inom pointsgränsen eftersom jag sov till 14 idag, men oavsett va det ju helt onödigt egentligen. Strunt samma, jag har varit duktig som f-n hela påsken och låter mig trilla av vagnen lite idag, tar igen det imorgon igen.

När jag jobbade natten till idag funderade jag en hel del på min rasande viktminskning den senaste veckan - och ja, lite läskigt är det faktiskt! Jag ville ju inte gå ner så himla fort denna gången, det får hellre ta lång tid och hålla för när det går så himla fort blir jag rädd o tror att jag kommer studsa rakt upp i vikt igen på nolltid - som efter piller- & pulverkurerna man dumt nog gett sig in på förr... Så i natt åt jag ingen laxsallad som planerat utan 4-5 hemmagjorda köttbullar och sen chokladkaka och glass - och därefter 4 sånna små kardemummaskorpor. På nåt plan tror jag att jag ville gå upp lite, kanske bara tillbaka till 79 och nåt så att nästa veckan kan vara 78 och nåt för att hålla max 1kg i veckan... - men imorse visade vågen fortf 78,5 som igår. Och när den visade det så blev jag ändå glad! Så nä, jag vill inte gå upp - men det gör inget om takten bromsar av lite. Vilket jag ju tror den kommer göra nu när jag inte jobbar nätter på ett tag igen.

3 kommentarer:

  1. Här är en till! *räcker upp handen*
    Jag äter också när jag är arg eller ledsen, eller vill ha det mysigt och jag vill unna mig. Det är liksom så att om jag inte har något att äta på i tv-soffan så är det liksom inget mysigt... hur sjukt är inte det?! Hur som helst så har jag börjat med äpplen, morötter eller salta pinnar i tv-soffan nu. Funkar faktiskt väldigt bra(även om jag ff känner annat sug). Gäller att ha en bunt morotsstavar som man bara kan plocka med utan att tänka. För det är ju så jag har gjort förr.
    Sorry för allt svammel.
    =)
    Lycka till idag!

    SvaraRadera
  2. klart att mat är känslomässigt kopplat. tyvärr. problemet för en matmissbrukare är ju att man inte kan utesluta det helt och hållet utan man måste lära sig att hantera det på rätt sätt, jag menar ex en alkoholist kan ju hålla sig ifrån spriten för alltid, äsch, det låter fel men jag menar bara att det är liksom inte bara att sluta. utan det krävs så mycket.

    SvaraRadera
  3. Jag är expert på att tröstäta och brukar hitta anledningar till att äta både om jag är ledsen eller glad. Håller tummarna för att din mamma tillfrisknar bra efter operationen!

    Kroppen mår så pass mycket bättre under en stabil viktnedgång,0,5 kg i veckan är alldeles lagomt.

    SvaraRadera