O My God!!

Motivationsbrist? Kolla HÄR!!! Eller HÄR!! Eller HÄR!!

Sånt här blir man glad av!

Ja, man blir glad av att se normala (!!) kvinnor, modeller utan retuschering, helt vanliga människor. Så man blir påmind om att enda gången man ser en normal kvinnokropp inte behöver vara i spegeln eller i omklädningsrummet. Strongt av Lizzie Miller att göra dessa bilderna, hon är storlek 12-14 och anses "plus size". Tidningen dessa bilderna var med i har sålt slut (!) och SÅ många har uttalat sig om att det är en enormt positiv kontrast till modevärldens "stick-thin-industries".
Ja, jag känner mig lite bättre när jag ser dem, kan man låta bli att le?

Appetizer

Idag visade vågen en ny all time low - 75,0 !! Jag ville nästan hjula runt vågen!

Det händer grejer nu! Hur kan det komma sig? Förra veckan när jag var på stranden insåg jag att min "strand-ångest" inte var ett dugg mindre detta året, trots 10kg mindre flebb på kroppen - och jag blev lite förbannad på mig själv! Jag har haft hela jäkla vintern på mig men har oftast förstört veckornas goda resultat med frosseri på helgen, så jäkla dumt!! Så då bara bestämde jag mig för att ge det ALLT jag har under några veckor så att jag kan se lite resultat och på det viset få ny energi till att en gång för alla bli av med de där extra kilona och trivas bättre i mitt eget skal.

HUR? Jag räknar points i huvudet och kommer inte över mina 20. Jag äter mindre portioner och tar bara EN (inget "lite till för att det är gott"). Äter mer frukt, grönsaker, dricker vatten och grönt te och promenerar mera. Dessutom tillåter jag mig att vara hungrig ibland, man MÅSTE inte fylla på direkt, jag överlever en stund till. Ja, okej - ärligt talat så äter nog för lite ibland (igår både kakor och muffins dock...). Men jag DÖR inte av det!

Jämför med VLCD (very low calorie diet) - t.ex. Naturdiet där man kommer upp i 500kcal om dagen om man kör strikt - och det är ingen fara under ett tag, om man inte gör det resten av livet - vilket jag ju inte tänker göra. Magsäcken har definitivt krymt och både sötsuget och aptiten också, verkar det som! Jag kan känna mig lite hungrig men jag är lixom inte sugen på något, öppnar kylen men nä, där var inget gott alls. Lite som när jag käkade LCHF, då var jag inte heller sugen utan kunde käka 2 ggr om dagen bara och var helt nöjd med det.

Oavsett, not to worry - jag ÄLSKAR att se resultaten, känna det i kläderna, höra kommentarerna - men jag svälter mig inte och jag kommer inte att köra på med den här hitler-dieten så länge till. Det är ju trots allt sommar =)

Idag är pinup girls min inspiration - naturligt kurviga, gramorösa och vackra!

One cookie, two cookies...

Som sagt ska jag ju ge bort de flesta kakorna - resten skulle pojkvännen ta med sig över helgen när han skulle upp till Göteborg och tävla. Men så glömmer han kakorna hemma!!! Så idag har det slunkit ner två. Utöver den varma mackan med ost o skinka i size GIGANTISK som jag åt med kompisen på stan. Är på nattjobb nu o ska va lika duktig som igår = te och frukt, men räknar inte med under på vågen imorgon haha, hoppas dock jag får behålla det jag gjort av med hittills. Jag är fortfarande superduperpepp - bara lite sockerstinn och kolhydratladdad =)

Ha en skön lördagkväll allihop!
Kate får vara dagens inspiration - sån där mage vill jag ha, där inget väller över jeansen. Ja tack!

Inspirationsbilder - Charlize Theron

Säkert 15 oberoende från varandra personer har sagt att jag är lik Charlize Theron - och det är väl typ den bästa komplimangen man kan få, hon är ju skitsnygg!! Jag är dock medveten om att folk syftar på mina drag i ansiktet - och inte kroppen haha. Så dessa är ju de bästa inspirationsbilderna ever - tänk att ha hennes kropp!!

Nu jäklar...

Ja, ett kilo upp som väntat (glad det inte var mer...) men det ska bort nu, det och lite till. Ska jobba för att se 77,? på fredag - det innebär ju massor mindre än idag men bara några hekto mindre än i fredags. Så det så. dagen har börjat med havregrynsgröt och när den landat i magen ska jag ut o springa - ska ta det lite lugnare för att inte ta ut mig fullständigt o avskräcka mig från vidare motion (som jag typ nästan gjorde i fredags...)

Lite inspiration & motivation inför veckan!

Inspiration - kändisar

Det finns kändisar som tar hela diet-grejen till en helt ny nivå, överdriver och blir sjuuukt smala. Sen finns det dom som trots de är smala ser sunda och vältränade ut.

Lite inspiration... Ali Larter, Shakira & Jaime Pressly

Inspiration - Långa tjejer

Jag gick in på den här sidan där man av någon underlig anledning kan kolla upp vilka kändisar som är hur långa - så det gjorde jag! Eftersom jag är 1.85 cm lång så tänkte jag att det kunde vara intressant. Föga förvånande väldigt få kvinnor i min längd, men jag hittade några stycken.

Tennisspelaren Jelena Jankovic





















Den andra är modellen Adriana Sklenarikova - som tydligen är i guinnes rekordbok för världens längsta ben =) Hon väger 58 kilo!!! Det är helt sjukt, 20 kilo mindre än mig.












En modell till; Michelle Bushwell,som nog inte väger så mkt mer än den första modellen.

Vill inte kalla dessa bilder ideal eller förebilder direkt - men jag blir inspierad av bilder på slanka kvinnor, som nog de flesta på diet blir.

Tennisspelaren är ju smal men väldigt muskulös och det hade jag inget emot att bli =)
Men man får ju lite perspektiv när vissa är såååå himla smala, det är ju inte det man vill åstadkomma direkt, kurverna vill man ju behålla! Och ja, med mina höfter skulle det vara en fysisk omöjlighet att nå modellfigur även OM jag hade velat det!

Men ändå - jag har många gånger fått höra när jag börjat gå ner i vikt att jag "måste sluta" för att jag "inte får bli för smal", för det skulle se konstigt ut eftersom jag är så lång osv. Hmm... det vet jag inte. Men just det där "nu får du sluta" får man ju ofta höra - avundsjuka eller att folk inte hänger med i förändringen?

Nittontusenkronorsfrågan...

Jag har ett (än så länge enbart estetisk) störmoment på min kropp som jag gärna hade blivit av med. Åderbråck. Ärftligt (tack så jäkla mycket) - mamma har massor. Upptäckte första lilla knutan på baksida lår redan när jag va 19. Jag har gått till privatklinik några gånger och behandlat dem med injektioner där man sprutar in en sorts skum som bildar en inflammation i venen som sedan i läkningsprocessen gör att den drar ihop sig och blir platt - den dör väl antar jag. Problemet med denna sortens ingrepp är dels att man bara kan injicera de vener man ser för blotta ögat, vilket gör att man inte tar tag i venen ända från ljumsken där ju problemet börjar. Detta innebär att venen hittar nya vägar och bildar nya åderbråck, så det är en slags (skitdyr) underhållsbehandling där man får räkna med att det kommer tillbaka. Dessutom har jag nu efteråt fått höra att återfallsrisken är 75% och risken för blodpropp dessutom ganska hög - ouch! Sånt berättade dom ju inte där - för jäkligt.

Jag gick den långa vägen denna gången - jag fick höra att landstinget kanske stod för operation eftersom jag är pass ung. Så jag gick via läkare på vårdcentral o fick remiss för att kolla blodtryck/blodtillförsel/blodcirkulation som visade sig vara ok. Begärde sedan ny remiss för ultraljud av venen ända uppifrån ljumsken och denna var jag på idag.

Såklart säger läkaren att landstinget enbart betalar om man har liggsår/blodpropp eller liknande o även om jag drog till med en massa besvär (visst känner jag av dem, men mestadels är det ju estetiskt - om inte psyikiska besvär räknas...) så nä, det beviljas ingen gratis operation.

Nu ska jag ta ställning till om jag vill betala 19 000 kronor för en laseroperation av mina åderbråck. Sanningen att säga så är jag inne på att göra det, delbetalning på sisådär 3200kr/mån i 6 månader kan jag nog klara. Problemet är väl att jag ska spara inför en långresa i november också. Men oavsett peningtillgång just nu så frågar jag mig själv om det är värt dessa pengar - och svaret är utan tvekan JA!!! Återfallsrisk mindre än 5% men man kan ju inte vara säker på att dom försvinner helt... Gör jag inte operationen kommer de bli värre - framförallt om/när jag blir gravid. Och jag mår dåligt av dom redan, hur kommer jag inte må när de blir värre? Men bara tänk... tänk att vara fri från dom för alltid... det vore en dröm.

Jag skäms för mina ben, det har jag gjort i snart 10 år nu. Jag har aldrig kjol utan tights under, helst som går ned mitt på vaden eftersom de börjat sträcka sig ner dit nu. Jag äger inga shorts. Jag ska vara ärlig o säga att det beror inte enbart på åderbråcken, det beror på att benen är feta också - men det jobbar jag ju på nu allt jag orkar!! Och det kommer jag fixa, garanterat!! Därför gör det mig frustrerad att jag inte kan göra något åt ådrorna själv utan isf måste betala 19 000 kr...

Usch, egentligen tror jag att jag bestämt mig för att göra det - jag kommer aldrig kunna bortse från dem, bli bekväm med dem, strunta i dem - det är jag helt övertygad om. Men jag har ändå lite beslutsångest... Hjälp, vad hade ni gjort?

Att väga eller inte väga...

...det kanske är frågan för några, men inte för mig. Det är ingen fråga - det är ett måste! Jag vet att många tycker att man inte borde väga sig så ofta som varje dag men jag har ett kontrollbehov och behöver se dom där siffrorna där nästintill varenda morgon. På så sätt lär jag mig också hur jag funkar, vilka utsvävningar osv som påverkar kroppen, när jag samlar på mig vätska osv. Så jag kan inte och tänker nog inte heller sluta. Det kanske är en del av min ätstörda personlighet, men det får jag stå ut med...

Lite inspiration inför påsken, kanske? Något som alltid sporrar mig är andras före- och efterbilder. Så kolla här!







Alla som vill äta påskgodis nu, räck upp en hand!