Snart är jag tillbaka!!

Den 12e november föddes min lille prins Oliver, en stor välskapt gosse, efter en supersnabb förlossning som ändå gjorde ont så jag trodde jag skulle dö - hann ju inte med någon bedövning! Han blir 5 veckor imorgon (herregud - har aldrig varit med om att tid kan gå såhär fort!) och man börjar lära känna varandra så smått. Det är inte enkelt det här med bebisar, om någon påstått det, speciellt inte när de har magknip...

26 (inte så) härliga kilon gick jag upp. Alla som är förvånade räck upp en hand. Nä, jag tänkte inte det heller. Och de kilona lades på en startvikt som var typ 10kg högre än förra sommarens lägsta pga usa-resan, julfirande o allmän lathet. Nu efter 5 veckor är nästan 14 kilo borta och jag väger under 100 igen (THANK GOD!!!) men jag har märkt att det inte händer så mkt mer nu... Ammar gör jag men ger ersättning också eftersom han inte blir mätt - o jag som trodde att amningen skulle vara the answer o att kilona skulle rasa. Icke. Jag får nog inse att jag är en av dem som får slita med blod svett o tårar för att bli av med gravidkilona =(

I julklapp ska jag få (eller ge mig själv) en rejäl crosstrainer med stort svänghjul o stor steglängd, dvs inte den billigaste på ellos. Nu bor jag på landet OCH är småbarnsförälder - jag inser att mina gymdagar är förbi.

Efter nyår kommer jag igen, precis som resten av Sverige vid den tiden på året, och då börjar kampen ner i mina vanliga kläder. Det är bara 2½ vecka dit. Sen jäklar.

News =)

Det finns kanske inte en enda själ som läser det här längre men jag kan iaf berätta anledningen till min frånvaro nu -

Jag är gravid!

Jag är i vecka 20 nu, alltså hallvägs, och beräknad nedkomst av vårt lilla pyre = 1e november. I övermorgon är det ultraljud och vi ska förhoppningsvis få reda på vad det är som ligger där inne och guppar. Vi har köpt hus (stor jättfin 30-talsvilla med stor trädgård) i en by på landet och ska flytta den 1e juli - äntligen!!!!! Vovven är 6 månader gammal o har börjat jucka på flickorna =/ men är lika söt fortfarande!

Med andra ord är jag tillbaka i den här bloggen med en smäll typ efter jul - då ska en himla massa kilon bort!!!

Läser era bloggar då o då fortfarande, ni är så flitiga! Många kramar till er!!!

Jag lever =)

Det är konstaterat sedan länge att jag förmodligen är världens sämsta bloggerska och det håller visst i sig - i alla fall i den här bloggen... Just IDAG har jag träningsvärken som heter duga men gå nu inte och tro att jag gått och blivit duktig igen, nej nej, det var ett plötsligt infall av "jisses, jag har ont i ryggen och jag har kass hållning" som släpade mig till ett core-pass igår och väl där insåg jag hur mycket jag tappat - orkade typ hälften av vad jag fixade innan, det är aldrig kul att upptäcka men dessvärre har den riktiga träningslusten ännu inte infunnit sig. Jag går promenixer med valpen och är ganska nöjd med det men ska försöka få till lite fler core-pass framöver tror jag. Vi letar hus och vill bort från folk = inte sugen på gymträngsel heller. Är för övrigt bara nöjd och glad med livet just nu! Kanske infinner sig träningslusten eller så gör den det inte... men jag läser era bloggar troget i alla fall =)

Som en käftsmäll...

...kom förkylningen tillbaka efter step-passet i början av veckan =( Back to sitta o gapa som en fisk på torra land för att få luft, nysa och snyta hela tiden. Kul! Inte... Och därav rann även hela motivationen av mig. Så två gånger denna veckan har det bakats kladdkaka och det finns lixom ingen hejd i mig, fullkomlig sockerknarkare som man är! Men ja, det var ju iaf kul att träna så när denna förkylningen också är över ska jag leta mig på rätt spår - igen...

Utöver bantning och kroppsfixering så rullar livet på - jag är mest hemma och myser med lille vovven hela tiden, har inte tid eller möjlighet att göra så mycket annat tyvärr. Och ja - just nu letar vi hus! Vi har pratat om det länge och känt mer och mer att det är dax - vi är trötta på stan, på folk, på trängsel, på folk (sa jag det?). Vill ha yta, vidder, utsikt, lugn, tystnad, natur... Ja, ni ser vart jag är påväg. Vi letar efter ett äldre hus med gamla detaljer, charm och känsla, alltså helst 1900-1930-tal - vi vägrar fult 60-70tal och inte intresserade av nybyggt heller. Gärna stor tomt och fritt läge men i utkanten av ett mindre samhälle är också okej, så att man inte har flera mil till närmaste ica/skola/tåg osv. Vi har tittat på två hus den gångna veckan, det enahade stora potential men alldeles för mkt att fixa, det andra föll jag för DIREKT! Men... sambons bostadsrätt är inte såld än, bankerna strular och budgivningen är redan igång så det huset kan jag kanske glömma. Men ååå.... jag vill!!!

Jag överlevde!

Jag överlevde step-passet och det gick dessutom ganska bra! Jag hade inte särskilt svårt att hänga med i rörelserna trots att jag var helt ny och passen brukar vara ganska avancerade (inte jätteavancerat denna gången dock) och jag hade minsann ork över när passet var slut. Det enda som knorrade var ryggen - som vanligt när jag är otränad.

Min lille vovve börjar kunna vara ensam nu, en timme går bra, förmodligen 1½ också - vilket är vad jag behöver för att ta mig ut på powerwalk eller iväg på ett lunchpass. Alltså ingen ursäkt längre!!!

Men - som mina trogna läsare kanske sett så är alla siffror borta ur högermarginalen - ingen vikt och inga mått. Jag måste släppa fokus på vågen - vägde mig i morse och har haft en skitdag pga detta. Som alltid! EN positiv sak är ju att det fick mig att släpa mig till gymmet dock =)

Jag kommer väga mig då och då men inte rapportera precisa siffror här, de är inte alls viktiga. Det som är viktigt är hur jag mår både fysiskt och psykiskt, hur stark jag känner mig, hur kläderna sitter osv.

Maten måste ändras på. Jag har haft en ok dag idag men är på nattjobb nu och här slank det ner lite gott - jag får väl börja sakta men säkert. Och inte bli för extrem!! Tillåta i rimliga mängder. Åtminstone sluta gå upp i vikt =/

Nyckelord - Balans!!!

Nu jäklar!

Om en timme ska jag på Step - favoritpasset! Första träningspasset sen oktober. HJÄLP!!!!

Jag önskar...

...att jag hade den där crosstrainern som jag nästan köpte i höstas men ändå inte gjorde för att den var stor och ful. Redan då tänkte jag att jag kommer ju aldrig kunna/hinna träna när jag måste va hemma med lille valpen alltid. Varför lyssnade jag inte på mig själv mer då? Nu ger jag mig inte råd till en men åååh, vill ha... Jag hinner inte iväg o träna. Inte om jag vill träffa min sambo över huvud taget. Jag har nämligen tagit på mig en massa extranätter (girig!!) för att det är bra pengar och vi vill flytta till hus så alla pengar är välkomna!

Maten? Mjä. Okej, inte choklad varenda dag men inte direkt viktväktartänk heller. Vetebulle är gott. Nybakad, mjuk och varm... Två är också gott.

Ja, ni ser...

Troll!

Nääh, vad f-n, det går ju troll i det här! Såg verkligen fram emot måndagens all time favorit pass = step 2!!

Och tror ni inte att jag natten till idag började känna av den förkylning som vid detta laget gör att jag ser ut som en fisk på torra land där jag sitter med öppen mun för att ens få luft. Näsan är sönder-snyten och narig och huvudet dunkar. Ljuvligt!!!!

Men ett plus - jag är iaf inte ett dugg sugen på choklad...

Jobbar i natt, kommer hem till vilda valpen som jag hoppas hoppas hoppas har en trött dag... Tjovisst!

Är det möjligt?

Kan det vara så att det dök upp ett uns motivation idag? Är det möjligt?
I alla fall så tror jag att jag måste bryta de här dåliga choklad-vanorna... Jag tänker inte ens berätta hur mycket jag smäller i mig. Fick mens idag och är både tjurig och krängig - men på samma gång så tror jag att jag kanske kanske kanske är liiiiiite sugen på ett träningspass. Dock INTE sugen på att ge upp chokladen. Men det får jag ju bara ta och göra annars kommer det här sluta i katastrof...

Mitt liv som hund(ägare)

Hej!
Hela mitt liv kretsar kring detta lilla yrväder just nu... Han har börjat sova hela nätterna nu, vilket är jätteskönt, och han har börjat att så smått kunna sysselsätta sig själv. Oftast gör han dock inte det, då antingen tuggar han på ALLT eller så går han omkring o gnäller så då är det bara till att hålla honom sysselsatt. Det rusas ner på bakgården stup i kvarten (3e våningen - puh!) men ja, det torkas upp inomhus en hel del också. Han har börjat kunna gå i koppel (men han gillar det inte supermycket) runt kvarteret - jag ser fram emot lååånga promenader men de lär dröja, han är helt slut när vi kommer upp. Han föredrar bus framför mys, dessvärre, och bus innebär BITAS BITAS BITAS = AJ!!!!

Så ja, det är vad mitt liv handlar om nuförtiden. Jag äter skräpdåligt men det är länge till sommaren =D

Puppy!

Idag åkte vi och hämtade lille Loke hos uppfödaren, vi var de första som hämtade vår valp och såklart har han varit lite pipig på hemresan och under kvällen. Nu sover han som en stock och jag sitter uppe en stund till för att hinna med en kissrunda till innan jag går och lägger mig. Det är iaf såååå himla mysigt att äntligen ha honom här hemma!

Jag tänker inte alls på vikten, maten, träningen... Jag är bara glad ändå =)

Här är lille parveln bredvid uppfödarnas katt - i samma färg.

Äh vaddå då?

Jahapp, hur går det? Nää jag skärper ju mig inte alls... Vem försöker jag lura? Ja okej, jag äter inga (nästan) onyttigheter i veckorna men det går man inte ner i vikt av. Inte när jag äter för stora portioner, inte begränsar kcal-intaget och sen unnar mig lite ändå på helgen. Och inte tränar alls.

Jaja, strunt samma, jag ÄR inte motiverad nu, så enkelt är det bara. Jag trivs ganska okej som det är och är inte stressad - jag kommer säkert vilja bli smalare till sommaren men då så tar jag väl tag i det senare framöver. Just nu längtar jag bara efter min lille vovve som flyttar hem till oss på måndag - yey!!! Och då kommer det inte finnas tid för träning. Bortförklaring, you bet! Men äh, jag är ju glad nuförtiden så det får vänta helt enkelt! Jag hänger kvar här ändå, tro inte ni slipper mig, och får inspiration av er =)

För ett år sen...

En bra grej med Funbeat är att jag kan kolla kalendern över det gångna året och verkligen se berg och dalar i min ständigt pågående viktresa... För ett år sen vägde jag 3 kilo mer än jag gör nu - det kan man ju tycka är värdelöst egentligen (3kg på ett år...) men jag har inte "gått upp allt och lite till" som är så vanligt i alla fall.

Efter att ha startat på över 87kg hösten 08 vägde jag 81,8 (fredagens vikt - väger mig ENDAST en gång i veckan nu) i mitten på mars 09 (därefter gick det dock snabbt ner till 77-78 som jag höll länge med en snabb dipp ner på 75 för att jag typ åt nada!) Så jag vet att jag kan, när bara skärper mig!

Vad jag dock kan se som är mer upplyftande är att jag tränade 38% av alla dagar senaste året. Det tycker jag minsann är bra!

Totalt tid: 10966 min / 7d 14:45:30
Antal träningspass: 194
Antal dagar med träning: 142 (38% av alla dagar)

Så ja, nu ska jag bara bli av med halsondet och även om jag inte hittar motivation så får jag SLÄPA mig till gymmet så jag kan fortsätta på den vägen.

Efter första veckan

Jag vägde mig i fredags, 81,8 = -0,4 vilket väl är bra för 5 dagar med halvt om halvt skärpning - åt inget onyttigt men nog för mycket ändå. I fredags lite choklad men sen igår blev det alldeles för mycket av det goda - först brunch och sen middag hos vänner med både efterrätt och godis... Jaja, jag ska väl erkänna att jag inte direkt har dåligt samvete eftersom jag inte är 100% på banan än, har inte hittat viktväktarmaterialet och inte gått med på nätet heller och inte tränat en sekund heller...

Det händer en massa annat runtomkring mig för tillfället så vikten har inte mitt fulla fokus i nuläget. Idag är det söndag - det kommer bli nåt gott till filmen ikväll, det känner jag på mig.

Men ja, jag ska skärpa mig imorgon igen, kanske gå med i vv på nätet och bestämma mig och köra hårt. Har dragit på mig en förkylning och ont i halsen så nån träning blir det inte. Men men, att skära ner på onyttigheterna och inte obsessa över vågen är två stora framsteg!!

Hälsade på vovven igår igen, om EN vecka flyttar han hem till oss! Längtar...

3 dagar senare

Hur går det med min "rivstart"? Joo... det är väl inte så mycket till riv i starten än men den har påbörjats i alla fall! Jag kan inte räkna points för jag hittar inte mitt material och är lite rädd att allt åkt ut på sophögen. Men jag har iaf inte ätit något onyttigt och försökt använda de points-kunskaper jag har i bakhuvudet.

Jag åkte på en rejäl ekonomisk smäll igår - katten behövde dra ut 5½ tand (sövas, röntgas, opereras, sys) vilket kostade mig 6502 kronor och som inte går på försäkringen... Så, jag får se om jag går med i vv på nätet (som jag tänkt innan) eller om jag försöker köra på tills jag är på ekonomiska fötter igen. 6502 kronor är väl ok, det har man på sparkontot - men INTE när man precis varit på semester, när det precis varit jul OCH när vovven ska betalas (11 000kr) om 1½ vecka och det inte är lön förrän om 2½...

Igår hade vi biobiljetter (bokat sen tidigare) för att se Luftslottet som sprängdes, och efter käftsmällen på djursjukhuset poppade vi micro-popcorn som vi hade hemma och gjorde en flaska bubbelvatten och tog med oss - hahaha, rena fattigmans-bion. Men men, det innebar ju också att det inte blev nåt onyttigt - för popcornpåsen blev bara halvfull innan det slutade poppa så det blev typ 3 nävar var =) Det har blivit lite mycket kolhydrater och ingen träning (utöver en ganska långsam promenad idag) men men, jag har ingen brådska, jag har iaf slutat med onyttigheterna och det vet jag att min kropp mår bra av!

Here we go 2010!

Ja då var det dax! Måndagen den 4e januari 2010 och jag, lixom större delen av Sverige (kanske t.o.m hela västvärlden) tar beslutet att verkställa nyårslöftet, ändra sina vanor och påbörja ett sundare liv.

Jag beslöt mig för att väga mig idag. Och ja, över 80 är ju aldrig kul, men det var mindre än då jag kom hem från USA iaf. Här är ALLA de hemska siffrorna;

Startvikt 87,3kg. Midsommar -09 75kg. Efter sommaren 77 ca. Efter lång "jag skiter i allt"-depp-period och innan avresa till USA 81kg. När jag kom hem från resan 83,0.

Idag = 82,2 och BMI 24

Det innebär 7,2 jäkla kilo plus sen lägstanoteringen och det suger ju stenhårt. Känner mig som en misslyckad padda för att jag är en av de 90% som går upp allt igen (eller ja inte riktigt allt, va ju upp över 87 innan jag vände på det) men vad fan, om jag inte kan vara ärlig och erkänna att jag är mänsklig här på bloggen, bland alla er andra som kämpar lika hårt som jag, vart kan jag då göra det då?

Jag vet att jag bara struntade i det på slutet, det tog musten ur mig och då tappade jag all lust att fortsätta. Det är därför man ska göra livstilsförändingar, inte banta!! Och - när jag läst igenom gamla inlägg blir jag lite rädd för mig själv. För att nå 75 innan midsommar åt jag alldeles alldeles för lite!! Och jag mådde verkligen skräp. Näää, då är det verkligen inte värt det - då väger jag hellre över 80 och mår bra!

Så, livsstilsförändring, here we go!

O boy, det närmar sig...

Nä, superpepp är jag inte men jag SKA ta tag i det här imorgon, så är det bara.
Jag vill komma i mina kläder, vill vara snäll mot min kropp, leva länge och må bra helt enkelt!

Frågan är om jag ska väga mig imorgon... Kanske för att ha en startvikt? Eller om jag ska strunta i det och bara gå på måttband och känsla i kläder? Risken är att jag missbrukar vågjäkeln men samtidigt vill man ju mäta sina fram- och motgångar på nåt sätt...

Den där äckelkänslan som jag hade efter usa-resan är här igen - den man får när man under för lång tid ätit en sån himla massa skräp att matlusten typ stängs av och ersätts av ett "jag bryr mig inte, bara ge mig nåt som smakar okej som får magen att sluta kurra" och då äter man det första bästa skräp man kommer över vilket bara gör det hela till en ond cirkel. Så det ska bli ganska skönt att sluta äta skräp - men jag ser inte fram emot den där nojan/besattheten över mat som kommer med "bantning"... Hoppas jag slipper den eller att den inte styr mitt liv i alla fall. Varning att jag ska på bio på tisdag och redan oroar mig över hur jag ska göra med popcornen...

Jag är SÅ glad att ni fortfarande tittar in och läser trots att jag varit världs-sämst på att blogga sen oktober typ - jag har formaterat om datorn och lagt in er alla i favoritlistan igen, ett bra tecken på att man åtminstone är liiiite pepp!

Och ja, glömde berätta att jag är med i Cornelias "Rivstart" som pågår under 8 veckor. Man skulle säga hur mkt man hade som mål att gå ner under dessa veckor och jag vill ju eg inte fokusera på vågen - men men, jag sa 5kg så får det bli vad det blir med kilona - men att försöka hålla mig i skinnet i 8 veckor är en utmaning bara det =)

På tal om att hålla sig i skinnet...

Welcome 2010!

Liksom resten av världen ska jag på måndag ta tag i mitt liv igen =) Hade en stor debatt med tjejerna på nyårfesten igår angående bantning och jag står fast vid att livet är för kort för att banta bort - MEN jag inser att jag varken vill eller har råd att köpa en massa nya kläder i större storlekar så det är bara att återgå till gymmet och skära ner på intaget.

Jag har gått upp allt igen så jag väger väl vad jag gjorde för ett år sen ganska precis. Men - jag kräks inte när jag ser mig i spegeln så nån panik har jag inte. Jag ska skärpa mig, det ska jag - MEN jag MÅSTE göra allt jag kan för att inte fastna i den ångest som bantning oftast innebär, man är aldrig nöjd och jag är så himla mycket elakare mot mig själv när jag väger 8 kilo mindre än vad jag är idag. Nu kan jag säga att jag ser helt ok ut, lite rund här o där men helt ok. När jag bantat ner mig ett gäng kilo och ser mig i spegeln ÄCKLAS jag av den feta kropp som stirrar tillbaka på mig. Då är liksom hela jag så inställd på att bli smaaaaal att allt annat är oacceptabelt. Och nä, så vill jag inte ha det.

Jag ska börja med att räkna points. Försöka hålla mig inom mina 20 och äta mycket frukt och grönt. Jag ska de närmaste 2 veckorna kickstarta det där med träning, tänkte jag. För sen får vi hem vår lilla vovve!! Måndagen den 18e hämtar vi honom och i början kan man ju inte lämna honom alls - eftersom jag jobbar nätter och är hemma på dagarna innebär det att jag enbart kan träna på kvällen - men det vill ju sambon också göra så vi får dela på det... MEN jag vet att det är maten som är boven (eller ja, jag är ju boven som trycker i mig vad som helst) så jag kommer nog en bit på väg bara genom att försöka förändra där.

Bjuder på en bild på vår lille vovve Loke, 5 veckor gammal - han är så söt så man får ont i tänderna!