So long, farewell...

...till allt sånt som får mig att må sämre än vad jag skulle kunna må! Hejdå till onödigt ätande, till noll-kontroll, till efteråt-ångest, till slapp och otränad kropp och till skräphumöret som baseras på min egen besvikelse över mig själv och som går ut över mina närmaste.
Hej! till nyttig och ordentlig mat, till bra dagar med motion som jag tycker är kul och inte plågar mig igenom, till icke-svullande & ett normalt matbeteende, till att kunna unna sig utan ångest och till att äntligen påbörja den förhoppninsvis SISTA resan ner mot mitt mål!

Nu gäller det. Nu MÅSTE det gälla. Jag ser inte fram emot att än en jävla gång kämpa för att komma under 79,78,77,76 som jag ju redan gjort en gång och HÖLL mig där dessutom - fram tills att jag bara släppte taget fullständigt. Pucko!. Ja, jäkla skräp! När jag gick ner med VV senast blev jag smalare under sommaren. Hur f-n lyckades jag med det?!? Jag vill hitta den järnviljan igen!!

Jag har tagit farväl av okynnes-ätande i form av jag-är-egentligen-varken-hungrig-eller-sugen-men-jag-äter-för-att-jag-"får"- och-för-att-jag-ändå-missköter-mig-och-likagärna-kan-göra-det-fullt-ut
i natt och nu hoppas hoppas hoppas jag att jag kan hålla mig på banan! Om en timme får jag gå hem och när jag vaknat ska jag städa hemma och sen ska jag träna. Om jag är pigg och känner mig tillräckligt utvilad så kör jag kanske till och med dubbla pass.

Som sagt - nu MÅSTE det gälla!! Vi får hjälpas åt nu allihopa!