Tränade i 2½ timme igår - bodystep, bodypump och core. Mest för att allt var i samma sal så jag bara hoppade på nästa pass. Det var iofs bara 3 dagar sedan jag tränade sist men med tanke på allt jag stoppat i mig kändes det som att jag inte tränat på år. För mycket och för fel mat gör verkligen inga underverk för flåset... Men ja, det kändes bra - rent fysiskt... Jag är dock fortfarande deppo =/ Led av att se mig själv i speglarna, kände mig större än på väldigt länge.
Maten blev inge bra heller igår, för mycket mackor till frukost och korv stroganof till middag - visserligen nyttigt bröd och vv-falu men smör, ost och vitt ris - och för mycket. Och ja, digestive - obestämd mängd.
Pojkvännen frågade vad som tynger mig. Ja, vad är det som tynger mig egentligen? Har jag nåt att gnälla över egentligen? Ja, förutom att jag känner mig stor som ett hus och oattraktiv som en traktor ungefär... Det kanske bottnar i det alltihop, den urdåliga självkänslan. Om jag bara kunde vara nöjd, tycka att jag är okej såhär, tycka om mig själv. Vad ska man göra för att uppnå det...?
Har börjat dagen bättre idag - te och 2 ägg. Ska tvätta och handla på dagen och kanske träna ikväll, om jag känner för det. Även om jag är tråkig här så läser jag era fina kommentarer här och era bloggar varje dag och de ger mig alltid lite pepp, så tack för att ni finns!
Tre veckor med viktväktarna
3 år sedan
tack för att du finns! utav den otroliga mängd bloggar jag läser så är det något med din blogg som gör att jag tycker om den lite extra! http://amanda-anna.blogspot.com/2009_10_01_archive.html
SvaraRaderahennes senaste inlägg säger det! självkänslan är allt, men det är så svårt att ta sig dit.. det är det vi behöver jobba mest på! kram
gud nej, de lever ett helvete de flickorna så det avundas jag verkligen inte, men kontrollen..
SvaraRaderaja visst känns det så, att det vore enklare att älska sin kropp om den vore smal, det är ju ändå normen, det som är vackert. det JAG tycker är vackert.. jag är säker på att om jag får superbra självkänsla så skulle jag ändå vilja bli mindre! men ta det med ro och utan ångest.
terapi vore onekligen ett smart drag men nog inget jag testar på..
Härligt jobbat med träningen, vilket monsterpass!=)
SvaraRaderaDet värsta är att man inte alltid kan förklara varför man har såna dippar och vad som tynger en ibland...
men jag tror du är något på spåret, det där med självkänslan. Jag tror inte man kan vara nöjd som människa dock, det är nog något i vår genetik:) man är alltid onöjd med något. Men det viktiga är väl att man inte ger upp utan kämpar på så man kan hitta något annat och nytt att bli onöjd med ;)
Jag tror det viktiga är att inte gå för hårt på sig själv! Konstatera, gör upp en plan för att inte hamna i fällan igen och gå framåt!
heja heja och massa pepp! ;)