01 juli 2009

Hungerkontroll & ångestkänslor

Att mitt förhållande till mat är något ansträngt och besvärligt är bara förnamnet. Förut kunde jag köra vv-tänket även på helgen och fest - även om jag unnade mig ordenligt så fanns ändå tänket där. Om jag tar midsommar som exempel så gick det ju helt överstyr. Eftersom där fanns så mycket godsaker och fri tillgång heeeeela tiden så åts det också nästan heeeela tiden. På andra resor har man ju lämnat boendet och gjort andra saker och då inte haft tillgång till mat heeeela tiden.

Jag är verkligen en "allt eller inget" människa och har alltid haft, men ännu mer på sistone, svårt att unna mig/tillåta mig - och nu handlar det inte längre bara om godsaker. Jag kan gå och vara småhungrig ganska länge men när jag väl äter en normalstor portion så vill jag bara fortsätta äta. Då tänker ni svält & hetsätning. Men nä, där är jag verkligen inte. Det är mer en känsla, som att jag är bottenlös och att jag väcker något som gör mig sugen på alla möjliga konstiga saker (och är jag då på jobb och har tillgång till alla möjlig mat är detta ingen bra kombination). Men... om jag håller mig till att småäta kan jag klara en hel dag på t.ex. smoothies och frukt - som jag gjorde igår. Idag köpte jag en halv grillad kyckling som jag skulle ha till kycklingsallad både idag o imorgon - men nä, jag åt hela idag. Med ruccola, soltorkade tomater, lite chevré light, paprika och balsamvinäger. Och efteråt hade jag kunnat sätta i mig ett kilo glass!! Nu är jag på jobb och har ätit ett äpple och ett bett på en sockerkaksbit (slängde resten) och ska försöka hålla mig ifrån kylarna under resten av natten.

Vågen va ju snäll mot mig i morse - skulle inte förvåna mig om den är på plus imorgon, av så lite som kycklingsallad... Borde inte väga mig varje morgon men nu gör jag ju det, omöjligt att släppa den kontrollen o nyfikenheten helt enkelt. Usch, om jag bara hade blivit av med sista 5 kilona så hade jag nog kunnat hålla vikten ganska ok, blanda bra och unnardagar... Nu blir jag sån hitler mot mig själv, av minsta lilla snedsteg.

Jaja, egentligen har jag ju haft en riktigt bra dag, det är väl mest tankarna som är mörka idag...

2 kommentarer:

  1. jag är exakt likadan! fast du verkar ändå ha bra kontroll, för om jag släpper allt en dag så gör jag det gärna några dagar till för det känns inte som någon idé längre. vilket är helt fel! och jag fattar inte vad det är som kan gå så fel när jag dagarna innan är duktig, räknar kalorier som en tok och äter inte mer än det jag ska. då blir ju det slitet i onödan om det följ efter av ett gäng dagar då jag äter allt!
    jag är nyfiken på vart du jobbar? :)
    (förlåt för ett långt inlägg men jag kände igen mig på någotvis i det du skrev) kram

    SvaraRadera
  2. Du är inte ensam! Jag känner ofta sådär, även om det har blivit bättre sedan jag började äta LCHF.

    Det är enklare att äta mindre om det är mer fett, men jag äter ändå mer än vad t.ex. de flesta män verkar göra.

    Får ta till lite tricks - äta långsammare, på mindre tallrikar? Hmm..

    Trevlig helg! :)

    SvaraRadera