Har precis sett en dokumentär på SVT där en brittisk journalist vid namn Kate Spicer testar hur långt hon är villig att gå för att uppnå ett yngre, vackrare och fräschare ansikte. (Läs mer om det här) Programmet heter Super Botox Me. Hon är från början skeptisk, tycker att kvinnor ska få lov att åldras etc samtidigt som hon är kvinna och fåfäng, singel och snart 40 och konkurerar med mycket yngre kvinnor. Hon säger själv "I was sleepwalking right into this" efter att hon på två dagar fått 75 injektioner i ansiktet och vill ha mer. Hon har nån lasergrej gjord runt ögonen som gör att hon typ blöder från ögonen efteråt... Men ja, helt ärligt - hon blir skitsnygg i slutet, ser väldigt mycket yngre ut. Och hon erkänner att det blev som en drog - "kan jag bli vackrare?" "vad mer kan jag rätta till?". (Bilden är före & efter bilder men efter bilden är bara en retuscherad version, inte resultatet efter alla ingrepp)Man börjar ju fundera över sin egen kropp. Visst, jag har en hel del saker jag hade velat rätta till och ja, helt ärligt hade jag nog gjort det om jag haft pengarna ÖVER (inte så det räckte utan spendingmoney över) - dock inget så stort som botox eller laser (är ju inte ens 29 än...) men ådror på benen, celluliter osv, sånt som man är övertygad om att alla ser o stör sig på lika mycket som jag. Sånt dumt.
Jag har tidigare sett en annan riktigt intressant dokumentär - Superskinny Me - med samma kvinna (och en annan journalist till) där de på 6 veckor skulle uppnå det omtalade Size Zero. Se bilder och läs om detta här! Hon va väldigt skeptisk till en början men kom att gilla det efter hand (trots trääääning!! och typ ingen mat, hunger som gjorde humöret helt galet exempelvis ) och alla snygga kläder hon kunde ha osv. Jag minns att hon blev så fanatisk att hon erkände att hon t.o.m kräktes efter någon måltid...Jag har aldrig kräkts efter någon måltid, mest för att jag inte kan, inte ens med tandborste ner i halsen. Ryyys! Men helt ärligt, hade jag haft superlätt för det och inte börjat gråta varenda gång jag kräks (av sjukdom eller fylla) så hade jag säkert tagit till det vid fler tillfällen än jag vill erkänna under mina år. Diet kan också bli ett gift - man vill bli av med mer och mer och mer - och det är då det blir till sjukdom, anorexi eller bulimi. Vad blir det när man sönderbombar sitt ansikte med botox, fettinjektioner och restylane???
När är man nöjd? Kommer man någonsin bli nöjd? Hittar man andra fel när man/ om man uppnår sitt mål med t.ex. en diet? Kommer hela livet handla om att rätta till saker man inte är nöjd med? Kommer man någonsin bara slappna av och njuta av livet utan bry sig?
Så bra skrivet, exakt mina funderingar!!
SvaraRaderaMen jag är av den uppfattningen att det är OK så länge man gör det för sin egen skull. Och det är INTE kul att se sin kropp förfalla (jag är 38 och det börjar märkas!!).
Kram på dej, jag ska visa bilder för o efter Botox som jag planerar den 1/4!!
Åh jag måste verkligen se till att hitta dom här dokumentärerna.. vill se dom! Intressant det du skriver!
SvaraRaderaDessa dokumentärer är sååå mig! Jag har sett den om botox i helgen men tyvärr bara lite av superskinny, fasiken också! Jag älskar sådana dokumentärer! Bara att se dom är beroendeframkallande! Och ger en knäppa idéer men faktiskt också en hel del motivation att bli ett snyggare, hälsosammare jag ibland!
SvaraRaderaHOUSE OF WELLNESS
SvaraRaderahttp://johannaek.blogg.se
min blogg om kost, träning & allt annat hälsosamt. Läs bl.a om hur du ökar fettförbränningen med rätt kost & träning inför sommaren och även resten av året.. :)
Hoppas du hittar massor med inspiration och motivation! Ha en bra dag=) mvh Johanna
Fasen, jag tror aldrig att man blir nöjd. När jag vägde 57 kg och inte hade en gnutta fett på kroppen så var jag ändå inte nöjd och idag kan jag inte FATTA detta. Jag tyckte ändå att jag hade feta lår och lite lovehandles. Nu när jag ser foton så fattar jag inte. Kan ju bero på att jag idag efter två barn till väger 40 kg mer än jag gjorde då!! Från 57, till 97 på ett par år.
SvaraRaderaSanslöst förfall och idag är jag inte nöjd med NÅGONTING och hade troligtvis t.om kunnat ta lån om jag inte haft en ekonomisk man, för att operera precis ALLT, eftersom jag blivit helt uppgiven och inte orkar ta tag i det då det är FÖR MYCKET, var ska jag börja. Istället blir jag uppgiven och tröstäter. Friskt friskt. NOT!
kram på dig duktiga du. Du får bli min inspiration :-)
(Kör du på VV nu, inte GI längre eller en kombination? Ser att du räknar Points.)
och jag kommer definitivt att fylla mina värsta rynkor med restylene (botox vågar jag mig inte på då det är nervgift och man tex kan få hängande ögon osv om det går fel). Planerar redan detta kan jag tala om. Är bara pengarna som fattas. Men mellan ögonen, du vet där man rynkar ihop när man tänker, kisar etc. Fy fasen alltså.
SvaraRadera