Att unna sig...

Det här med att unna sig är alltid ett dilemma... Man ska inte göra det med mat, det vet alla viktväktare. Men det är bara mat som verkligen gör att det känns som att man unnar sig. Tråkigt nog.

Igår jobbade jag (som teatertekniker) på en näringslivsgala och åt lite mingel-mat som de galanta gästerna också fick (dock ingen skumpa på arbetstid) och det va nog ingen smalmat direkt. När jag kom hem väntade pojkvännen, som jag inte träffat på länge, och han hade öppnat en flaska vin så den delade vi ju på. Jag tänkte inte en enda gång på kallorierna, det va bara gott och mysigt. Han åt godis, det gjorde inte jag. Vi va uppe till mitt i natten så idag sov vi länge och - sen gjorde vi scones (med dinkel och grahamsmjöl iofs) och det blev nog lite väl stort intag... Nu ikväll är det tjejmiddag. Ska försöka hålla det så strikt jag kan, men det är inte enkelt alltid.

Jag brukar (tyvärr!) alltid komma till en punkt i varenda viktminskningsförsök då jag haft medgång några veckor, mår bättre, är på bättre humör och känner typ att det "rinner av mig" (mja, lite överdrift). Då tror jag helt plötsligt att jag kan börja "unna mig" lite onyttigare mat - för jag går ju ner i vikt så bra nu. Och när vågen visar nya siffror så får jag lite hybris och tänker att guuud så smal jag är nu - ja, lite kanske jämfört med innan, men jag är ju fortfarande LÅNGT ifrån klar! Är rädd att hamna där nu... känner att jag inte är lika strikt mot mig själv nu som förra veckan, och det behöver jag hitta tillbaka till om jag ska nå mitt delmål - under 80 innan 27e...