Welcome 2010!

Liksom resten av världen ska jag på måndag ta tag i mitt liv igen =) Hade en stor debatt med tjejerna på nyårfesten igår angående bantning och jag står fast vid att livet är för kort för att banta bort - MEN jag inser att jag varken vill eller har råd att köpa en massa nya kläder i större storlekar så det är bara att återgå till gymmet och skära ner på intaget.

Jag har gått upp allt igen så jag väger väl vad jag gjorde för ett år sen ganska precis. Men - jag kräks inte när jag ser mig i spegeln så nån panik har jag inte. Jag ska skärpa mig, det ska jag - MEN jag MÅSTE göra allt jag kan för att inte fastna i den ångest som bantning oftast innebär, man är aldrig nöjd och jag är så himla mycket elakare mot mig själv när jag väger 8 kilo mindre än vad jag är idag. Nu kan jag säga att jag ser helt ok ut, lite rund här o där men helt ok. När jag bantat ner mig ett gäng kilo och ser mig i spegeln ÄCKLAS jag av den feta kropp som stirrar tillbaka på mig. Då är liksom hela jag så inställd på att bli smaaaaal att allt annat är oacceptabelt. Och nä, så vill jag inte ha det.

Jag ska börja med att räkna points. Försöka hålla mig inom mina 20 och äta mycket frukt och grönt. Jag ska de närmaste 2 veckorna kickstarta det där med träning, tänkte jag. För sen får vi hem vår lilla vovve!! Måndagen den 18e hämtar vi honom och i början kan man ju inte lämna honom alls - eftersom jag jobbar nätter och är hemma på dagarna innebär det att jag enbart kan träna på kvällen - men det vill ju sambon också göra så vi får dela på det... MEN jag vet att det är maten som är boven (eller ja, jag är ju boven som trycker i mig vad som helst) så jag kommer nog en bit på väg bara genom att försöka förändra där.

Bjuder på en bild på vår lille vovve Loke, 5 veckor gammal - han är så söt så man får ont i tänderna!