Äh, jäkla helg

Precis som om det råder nån slags undantagstillstånd när det blir helg... Igår grillade jag och älsklingen i parken och delade en flaska bubbel. OCH en flaska rosé. Sen begav vi oss in till Malmöfestivalen och där blev det en cider (som en gammal viktväktare vet är smockfull med points) och crépes med choklad till fyllekäk. Idag åt vi kesoplättar till brunch och hemmagjorda burgare till middag - två stoora. Och ja, glömde jag nämna chokladet? Jag har utöver baksmällan varit ledsen idag (personliga privata issues) och då tröstar man ju sig dessutom. Herregud... Inte konstigt att jag bara sväller.

Det pågår en inre debatt hela tiden mellan latmasken/gottegrisen och hurtbullen/mat-hitler. Jag vill unna mig men jag vill inte straffa mig själv. Jag undrar i stunden vilket som är det största straffet - att äta chokladet eller att inte få lov att äta chokladet. Fy så jobbigt det här är... Och inte ett endaste poäng dessa två dagarna heller. Och vågen PLUS igen.

Jag försöker fundera ut vad som får det att funka när det funkar. Viktväktarna. Points. Äta allt, varierat, VANLIG mat. Normalt matbeteende. Men jag blir f-n inte klokare. Det behövs ju framförallt motivation och ett jäklar anamma (a fan!!) men just nu är jag oftast bara en livsnjutare som vill äta gott och ha det gott. Ja, för i stunden har jag ju verkligen det - det är ju superhärligt att få lov att mumsa i sig choklad! Och att pojkvännen är en gottegris och ganska kräsen när det gäller (viktväktar-) mat hjälper ju inte heller. Men jag måste ju bestämma mig, fylla kylen med grönsaker och bara bestämma vad jag ska laga till mat och vill han inte äta det får han göra nåt annat till sig själv. Men var är myset i det? Suck. Nu i veckan ska han börja träna igen och då är det nog lite lättare för då vill han alltid lassa upp med pasta och jag kan utan dåligt samvete äta vad jag vill. Men ja, jag vet att det inte bara hänger på det - det är alltid upp till en själv vad man stoppar i munnen, så är det ju...